hej! ibland vill jag bara gå och dö nånstans där ingen hittar mig och ruttna bort. Men jag vill dö värdigt och inte för att jag gett upp livet. Jo anledningen till att jag sriver så nu är för att för ungefr en halvtimme sedan satt jag i bussen. Jag pratade med mina "kompisar" när de bara kom på att prata om en filmkväll. Som väntat hade jag inget med det att göra men de bara började prata om den när jag va där. Asså just det där att de kanske tror att jag inte bryr mig men där har de fel. Jag har inga riktiga kompisar och när jag väl hittat nån att prata med så pratar de plötsligt om nåt jag inte är med på. Klart att jag vill va me då men nej jag vte att det alderg kommer hända att nån bjuder in mig till nåt. Tidigare idag märkte jag en sak. Eller ärkte och mmärkte, det vra väl knske att ta i för jag har vetat det länge men det verkar som att alla är rädda för att röra mig eller ens titta på mig och misstolka inte det där men det är bara det att jag inte känner mig som en människa. Har ni sett "ringaren i notredame"(vet ej hur det stavas)? om ni har det så vet ni vem quasimodo (tror jag det stavas) är? iaf han ser ut som ett monster men innuti är han en snäll mäniska som vill ha nån att prata med och har oxå känslor... jag är en "kvinnlig" verson av honom. Jag vet inte om mina "vänner" irl läser detta men om de gör det så här kommer nåra ord till er... ni andra kan gå och dricka vatten elr nåt medans... Jo ni är mina trolia vänner men sometimes känns det inte så, som det jag skrev innan i bussen. Ni tror att det inte sårar men ändå. Jag vet att ni tänker att jag överdriver men näe, allt som jag har skrivit är sant. Jag försöker att inte visa det i skolan etc. men när jag är hemma... ni vill inte veta. Ibland måt jag så dåligt av minsta lilla ooch jag vet det är inte normalt att bli ledsen för småsaker men ni vet vilket helvete jag har haft låg-mellanstadiet men ni har inte blivit utsattta för det... iaf inte lika myckt som jag, vad jag vet men ni har aldrig kännt samma känsla som jag när era vänner svikit er och ni stått där ensam mot hela världen och gråtit er till sömns och inte velat gå till skolan varge jävla dag. Det har jag. Ok skratta, bry er inte, visa detta för andra så att ni kan asgarva tsm men nu har jag sagt vad jag tycker