hej alla där som inte har nåt att göra så de läser detta. Idag kom jag på en sak... jag vill inte leva längre... näe det e så allt det som jag inte gillar har blicit för mycket och det hjälper inte så myckt att ingen bryr sig om det. Eftersom jag aldrig är me nån på fritiden (snyft) så har jag ingen jag kan prata me för jag tänker inte prata me nån vuxen och eftersom jjag då är forever alone så har jag ingen att prata om detta me och jag är säker på att ingen bryr sig heller... men iaf är det så. Om nån skulle sett att jag mår skitdåligt skulle de sagt nånting och jag försöker vara me folk men när skolan slutar far alla till alla och jag far hem. Sorgligt... ja det är jävulskt sorgligt. I mitt hjärta nu är det kaos. Vanliga människors hjärtan är röda och slår medans mitt ... INTE slår längre snart för jag mår så dåligt. Men jag vågar som inte dö för jag gillar inte smärta och jag vet ite hur det känns samt att jag har för många framtidsplaner för att kunna ge upp. Men om nån´gon bara kunde se detta skulle jag bli glad för nu är jag DESPERAT. Problemet är inte att nån gör fel... jag tror det är mig det är fel på för ingen kan känna så här utan en anledning och eftersom ingen har varit dum så måste dt vara mig.  Eller så kan det vara det att under mina skolår har jag inte haft kompisar och jag blev mobbad 5an och 6an och jag är kanske skärrad efter det och nu när det har upphört knske jag har sett att "ingen bryr sig" men aja det var det nu ska jag äta hejdå